Konstnär
Nu har jag bott i Malmö i nästan 25 år. Men jag har aldrig ställt ut här tidigare. Det är ju helt klart en Corona-effekt. Det är också lite skoj, kanske, att förra gången jag gjorde en solotutställning så blev mina verk såväl censurerade som begränsade av ”konsthallschefen” på Ronneby Kulturcentrum 2017. Vi får se hur det går denna gång. =) Varmt välkomna!
Ruskig Ångest har rest en del i världen. Och slagits av hur lite exotiskt det är i andra städer, länder och världsdelar. Och insett att det är vi, här hemma i Sverige, som är exotiska.
Inte sällan mest exotiska av alla.
Vi är ett litet folk. Några promille av alla människor som lever på jorden.
Ändå lyckas vi ofta utmärka oss. På många makalösa, märkliga och fantastiska sätt. Företag som växt fram här finns överallt internationellt. Svenska idrottspersoner och artister presterar och syns/hörs i många delar av världen. Våra pass är urstarka.
Vi toppar flera intressanta listor. Världens mest jämställda? (Eller är det Finland?) Ibland utmärker vi oss på mindre smickrande sätt. Till exempel när våra barn är kunder och inte elever, eller när vi ökar klyftan mellan de som har och de som inte har snabbast i europeisk jämförelse. Vad gäller vår lite udda Covid-hantering är det kanske för tidigt att säga bu eller bä.
I Malmö, där Ruskig Ångest bor, är det särdeles unikt. Här bor nämligen flest olika nationaliteter i hela världen! (Förutom i New York.) 183.
Man brukar säga att män startar krig och har gjort så i hela världen och i alla tider. Även här skiljer vi oss radikalt. I Sverige är det vi män och kvinnor tillsammans som lett våra ungdomar in i krig. Det sägs att vi har haft världsrekord i fred under 200 år. Men för rätt många år tillbaka har vi deltagit i krig. Det är demokratiskt beslutat av såväl män som kvinnor i vårt jämställda land.
Ruskig Ångest skäms för sin generation som fattat sådana beslut. Det är vi, som lever nu, som har fattat beslutet om att Sverige skall överge sin förebildande tanke om att vara suverän, självbestämmande, neutral och alliansfri.
I Sverige har det under ett par hundra år bott hjältar. Som förtjänar att respekteras och hyllas. Under andra världskriget var alla våra närmaste grannar inblandade i kriget i sina respektive länder. Då var hotet påtagligt. Det är det inte nu. Här lyckades vi då hålla kriget från våra gränser. Det är en bedrift. En bedrift som medförde det välstånd och de möjligheter kommande generationer haft sedan dess.
Sverige är ett land som vågar ta initiativ. Vi behöver inte följa andra. Vi kan tänka och hantera saker på vårat unika, utopiska, modiga och genomtänkta sätt.
Ruskig Ångest hamnade en hel del i slagsmål som ung. Vems fel är det att två träter? En mot en, brukade vi skrika och så slogs vi till någon tog mark. Ingen gick in för att hjälpa sin kompis. Däremot kunde någon gå in och bryta om det blev riktigt illa. Det är sunt.
Sverige ska stå för fred. Vi vill inte ha krig i någon form. Vi ger oss aldrig in i krig eller konflikter. Vi är neutrala och alliansfria. Vi är oberoende och objektiva. Vi är ett folkstyre.
Vi hjälper alltid till i krig. Vi hjälper inte våra vänner att slå sina fiender. Vi hjälper våra vänner genom att medla och delta i förhandlingar. Vi hjälper till med humanitära metoder. Vi tar emot folk som flyr och fördrivs. Var vi inte bäst på det, tillsammans med Tyskland, för några år sedan?
Vi delar ut fredspris och lyfter de goda exemplen. Vi spelar också schack under radarn, om det behövs, för att till varje pris förhindra att de om bor inom landets gränser skall utsättas för krig på svensk mark.
Vi ska inte gå med i NATO.
Vi ska bygga upp vårt eget försvar. En stenhård armé bestående av såväl män och kvinnor utan dess like. Ingen ska våga tänka tanken att starta krig mot oss. Det är ingen offensiv armé. Sverige startar aldrig några krig. Men om någon hotar oss eller förklarar krig med oss så kommer vi inte vika en millimeter.
Ruskig Ångest föreslår en 3 års militärtjänstgöring för alla medborgare mellan 18 och 21 år. Den innefattar alternativ som allmän polisplikt samt samhällstjänst i övrigt. Det skulle inte bara signalera utåt att vi kan försvara oss, det skulle även stärka vår egen identitet och självkänsla samt överbrygga det mer och mer polariserade landet.
Vi behöver lite jävlar anamma i detta rike.
Vi är ju trots allt, i grunden, bäst.
Just nu. När detta skrivs den 11/5 2022, är det 100 000-tals osäkra människor i landet som inte vet vad de skall tycka i frågan. Det behövs mer tid att läsa på, samtala och fundera.
Det skall vara en valfråga och det skall ske en folkomröstning.
Visselblåsarnas kung vill att Sverige ska stå utanför Nato – DN.SE
ETT MEDLEMSKAP I NATO GÖR VARKEN SVERIGE ELLER VÄRLDEN SÄKRARE | Svenska Freds
10 argument för varför Sverige och Finland bör stå utanför Nato | Flamman
En hiphop-historia.
Uppsala Stadsteater VT2022.
Regissör: Affe Ashkar
1992 arrangerade Hip Hop Cooporation den Internationella Hip Hop Festivalen i Uppsala.
Festivalen, som det etablerade i staden på den tiden när det begav sig, försökte stoppa med alla tänkbara medel, såväl politiska, polisiära och mediala, blev dock en succé och en historisk europeisk milstolpe.
Några lokala barn gick till Festivalen. Det är vad teaterföreställningen bra där! handlar om och utgår ifrån. Föreställningen börjar och slutar med Gottsunda Hip Hop Festival. (Läs gärna mer under fliken med samma namn.)
Vad kan en festival betyda? Vad kan det ge utrymme för? Vad betyder konst och kultur när det är som allra viktigast? Det är väldigt olika och kan påverka på såväl grupp som individnivå.
Hip Hop som bäst är ett utrymme för att träffas oavsett vem du är och vad du kommer ifrån. Att samlas utan fördomar och att aktivt göra saker tillsammans. Att bygga upp en konst och kultur som inte liknar något annat. Där din personliga bakgrund är oviktig utan det viktigaste är att vi formar ett språk vi alla förstår och kan samlas kring. Där är konst och kultur oöverträffligt. Det är inte bara drömmar utan en möjlighet att tillsammans skapa nuet och framtiden.
bra där! får stående ovationer.
https://www.svd.se/a/WjAEvg/hiphop-revansch-som-kan-bli-klassiker
https://www.dn.se/kultur/bra-dar-en-hiphop-historia-pekar-pa-hoppet-utan-att-ducka-for-skiten/
https://unt.se/bli-prenumerant/artikel/r9e938zj
Det viktigaste med Hip Hop är att folk med olika bakgrund samlas, gör saker tillsammans, lär känna varandra och slutligen skaffar barn ihop. bra där! innehåller inget som överraskar. Det är ren och skär verklighet och känns vardagligt. Inga konstigheter. Om du växt upp och bor i Gottsunda så ter sig föreställningen, nästan, som en vanlig tisdag. Det är social realism och känns därav väldigt genuint och självupplevt. För andra kan det te sig exotiskt. En verklighet man inte känner till. Kanske de som inte käkar nötter när de tittar på teater?
Det är fina skådespelarprestationer. Alla karaktärer känns som bekanta och vänner. Stundtals är det lysande, som när Dejan och Louise droppar ömhetsbetygelser. Den minimalistiska scenografin stärker skådespelarna och lyfter dem. Ruskig Ångest känner sig stolt som, i scenografin, har med ett par målerier från 90-talet målade i tunnelbanan i Stockholm med Kaos. (Som på den tiden kallade sig Cuba.)
Detta känns som en milstolpe. Det finns så mycket mer historier som med kraft, energi och styrka väntar på att få berättas. Uppsala visar för första gången på länge, kulturell och konstnärlig initiativförmåga, tack vare Stadsteatern och alla inblandade.
(Insidesfråga: Har titeln bra där! något med graffitimålaren Dale att göra?)
När Ruskig Ångest flyttade till Malmö i början av sekelskiftet återupptäckte han det fantastiska parkeringshuset Anna.
Då han var desperat singel såg han en förträfflig möjlighet i Anna. På huset kan nämligen vem som helst, när som helst, måla eller skriva vad som helst, i det offentliga, utan censurerande mellanled. (Det vill säga allt det som på den tiden var helt förbjudet i tex Stockholm, Uppsala och Göteborg.) Internationellt unikum.
Väggytan passerades även av cirka 10 000 människor varje dag. Kanske 50% av dessa är tänkbara partners, tänkte Ruskig Ångest, (eller åtminstone 2%), och gjorde en målerisk kontaktannons med en beskrivande text om sin person och några rader om vilken typ av person han sökte. På kontaktannonsen skrev han även sitt mobilnummer och email adress.
Ingen ville dejta med honom. Ingen kontaktade honom för att till exempel ta en fika.
Däremot fann han andra människor, tillika singlar, som ville försöka finna någon genom en graffiti-annons, trots att det verkade hopplöst.
Så under åren 2002 till 2008 gjorde han ett 20-tal storskaliga måleriska kontaktannonser lite här och var för att hjälpa andra att finna kärleken i en partner. Ingen träffade dock någon på detta rätt kluriga sätt. Men visst var det många som såg målningarna och blev på bra humör av många anledningar, och det är ju i sig kan ju kallas en kvalité. Eller underhållning.
En av annonserna som stack ut lite extra skedde i samverkan med en konstnärskollega som heter Karl. Karl var i 35-årsåldern och kanske man vågar påstå att han inte rönt så mycket framgång hos det motsatta könet under sitt liv. På något sätt. Knappt alls faktiskt. Han frågade Ruskig Ångest om en tjänst. Tidigare hade han frågat om inte RÅ kunde måla Agneta Sjödin eftersom han redan kontaktat henne och fått ”klartecken” för detta, men han hade inte förankrat detta hos RÅ innan och det var verkligen inget konstnären var intresserad av. På frågan varför Karl ville porträttera Agneta på detta sätt var svaret: ”Hon är så jävla snygg”, och han skulle vilja imponera på henne genom detta verk. Ruskig Ångest vägrade. Det är inte en relevant intention till ett konstverk. (Det gick några år så gjorde RÅ faktiskt en målning av Agneta på Berlinmuren. Inte till Agneta utan till Karl. Karl tyckte också den var allt för ful för att skicka vidare.) Agneta är än idag lyckligt ovetandes att hon porträtterats obeställt på Berlin muren.
Nåväl, denna gång hade Karl en annan tanke, som RÅ gick med på att utföra. Den var tillräckligt konstnärligt skruvad. Karl hade nämligen förälskat sig i, på avstånd, en kvinna som arbetade på ett café i centrala Malmö. Han hade även kollat hur hon tog sig till och från jobbet, och visste att hon passerade P-Huset Anna varje dag. Han hade tom fixat ett fotografi av henne. Nu ville han att Ruskig Ångest skulle måla ett porträtt på denna okända kvinna på P-Huset med en fråga om hon ville ses och gå på en fika. En rätt kulen eftermiddag ställde sig RÅ vid väggen och påbörjade således uppgiften. Karl var med, men vid ett tillfälle gick han och åt. Det var rätt folktomt på grund av vädret och Ruskig kände plötsligt att han var iakttagen, kanske han reagerade på något ljud, för han vände sig om. Några meter bakom honom står den okända kvinnan. Hon stirrar på Ruskig Ångest, det 2 ½ meter höga graffiti-målade porträttet på väggen och på hennes foto som målaren höll i handen. ”Vad i helvete håller du på med?!”, var den högst motiverade och rätt arga fråga hon ställde.
Ruskig Ångest insåg att detta kanske ser lite märkligt ut och det erkände han genast. Han började förklara sig. Hm. Eller förklara Karl, rättare sagt. Ruskig Ångest är ju enbart ett verktyg för andra människor. Det visade sig att kvinnan var från Uppsala. Att hon och graffitimålaren hade några gemensamma bekanta. Hon bestämde sig för att lita på honom och efter ett tag skrattade hon och tyckte att allt var ganska festligt. Ruskig Ångest fick tillstånd att avsluta målningen. ”Men”, sa hon, ”hälsa den där Karl att jag verkligen inte är intresserad av att fika med honom”.
Pinsam konst är inte det sämsta.
När Ruskig Ångest är gäst på konstskolor är det inte ovanligt att han ber de blivande konstnärerna plocka fram sina mest pinsamma verk. Det brukar vara en fin start på något konstruktivt. Ruskig Ångest har gjort enormt mycket pinsamma konstverk och det kommer flera i framtiden. Ett av dem skedde på Roskilde Festivalen 2005.
120 000 människor mellan 18 och 70 år besöker Roskilde varje år. Ruskig Ångest fick en plats för sitt måleri detta år, precis vid entrén till denna jättefestival så alla besökare skulle passera där. Ruskig var som vanligt, en desperat singel, så enligt hans beräkningar skulle ungefär 60 000 av alla som såg väggen vara kvinnor. Kanske inte precis alla skulle klicka med honom, utifrån hans kvinnonorm men 30 000 helt klart. Dessutom skulle de med viss sannolikhet vara lite berusade, på enormt glatt humör och inställda på det äventyr Nordens bästa och största musikfestival har att erbjuda. Så om han målade sig själv där, med en välformulerad text och mobilnummer, så borde ju sannolikheten för att 20 000 plockar upp sin mobil och ringer, vara rätt stor. Eller kanske 2 000?
Ingen ringde faktiskt. Utom en. En reporter från Ystads Allehanda. Journalisten var trevlig och undrade om inte Ruskig Ångest ville ses vid målningen trots att klockan var 08.00 en festivalmorgon. Ruskig är snäll och ställer upp när någon ber om uppmärksamhet, trots en smula bakfylla och rätt mediokert humör pga det tunna intresset för hans kontaktförsök. Om inte målningen i sig var pinsam så var bilden i tidningen det. Stor var den också. Största bilden i reportaget faktiskt. Sliten, bakis och seg poserar han som symbol för den desperata och misslyckade kärleken för hela Ystads befolkning dagen efter.
Andra kontaktannonser han gjorde fick mer positiva sidoeffekter. Embla söker Ask. Den folkkäre musikern Lasse Berghagen deltog i valet av Ruskig Ångest utifrån graffitimåleriscenen för uppdraget att göra ett frimärke 2008. Eftersom Ruskig gör folklig graffiti. Benämningen på hans konst är just Svensk Folkhems Pop. (Myntat av professor Claus Carstensen på Det Kongelige Danske Kunstakademiet). Då det synkade med konstnärens engagemang för just singlar och kontaktannonser så blev det serien ”Vill Se Dig”, med över 5 miljoner märken, ett bokomslag, förstadagsbrev, stämplar mm. Ett av märkena är just ögat från Embla söker Ask målningen som så många andra av Ruskigs verk är utförda på parkeringshuset Anna i Malmö.
Kontaktannonserna har levt fler liv. I media och i böcker. Men även i utställningsform producerat av Nordiska Konstskolan i Kokkola, Finland 2007- 2008 där 10 uppförstorade foton på annonserna visades på den turnerande grupputställningen OUTSIDE THE RULES, OUTSIDE THE CENTERS i alla Nordiska länder. Hedervärt för Ruskig Ångest då även hans nämnde professor, mentor och konstnären Claus Carstensen deltog som en av de andra konstnärerna.
Under 2019 fick Ruskig en förfrågan från serietecknaren Henri Gylander om hjälp med att förstora upp hans serie på ett väggplank i Göteborg. Beställaren/uppdragsgivaren var Trafikverket och processen Västlänken som under många år bygger och processar nya järnvägsspår i staden. En massa tillfällig konst/bilder och illustrationer är planerade under åren bygget sker men även storslagna, unika och vidunderliga permanenta konstverk av Huang Yong Ping, Simon Goldin/Jakob Senneby, Katharina Grosse och Danh Vô tillkommer i slutändan.
Kontakten ledde till att Ruskig Ångest 2021 återupptog Offentliga Kontaktannonser åt singlar. Det kändes relevant nu när, förhoppningsvis Corona, snart är ett minne blott och en mångårig lustfylld period präglad av möten, konst, kultur och kärlek tar över världen. Minna, Benjamin, Amy, Nicklas och Liz är göteborgare och finns på riktigt. På ett modig och otippat sätt bjuder de på sig själva mot en publik på kanske 500 000 människor att kontakta dem och föreslå ett möte. Vem vet vad möten kan leda till?
På sidan Immigroup kan man läsa om de ensammaste länderna i världen. Sverige toppar såklart listan. Kan det verkligen stämma? Så här står det:
“Sweden tops the list when it comes to the loneliest countries in the world. The reason? Sweden thrives on a stable welfare system, where single occupancy apartments are incredibly affordable. With plenty of these affordable apartments available, almost one-half of the nation’s population lives alone! According to Statistics Brain, 47% of Swedish households are currently occupied by only one person, that’s 20 percentage points more than Canadian households!
So worried is the Swedish nation over the state of isolation of its citizens, that they have introduced a collective housing concept. Designed to bring people together these communally owned houses are still being rejected in favor of solitary living.
What are projections for future households in Sweden? The stability of the Swedish welfare system has resulted in a fairly consistent trend of increased solitary living. Additionally, a reluctance to take part in collective housing efforts indicates stable if not increasing numbers of single member households. How big of an increase should be expected? This depends on the fallout of current political scandal, the continued increase in home prices, and whether or not household debt levels continue to rise.”
https://www.immigroup.com/news/top-10-loneliest-countries-world
Oavsett om det stämmer eller inte, huruvida vi i Sverige skiljer ut oss som ensamma singlar så sticker vi ändå ut i ett internationellt perspektiv.
Vi har nämligen själva möjlighet att exakt välja vem vi önskar vara med och när. Oavsett social bakgrund, utbildning, nationell tillhörighet, kön och ålder mm. Det är ett utmärkt läge att träffa hur många möjliga och omöjliga människor och partners som helst under sin livstid.
Vilken frihet! Det vore ett konstnärligt brott att inte använda den.
<3
