–
Det finns bara en svensk graffitikonstnär. Det är vi.
Kring slutet av 80-talet formulerade jag Ruskig Prestations Ångest tankar samtidigt som jag gjorde värnplikt på regementet på Ulriksdal som infanterist. Med kungen som chef.
Vid ett tillfälle hade jag målat obeställt på väggen längst tågspåren i Solna och var gåendes på väg hem till det militära vid 4-tiden på morgonen när jag blev stoppad av en polis. Han riktade strålkastarna mot mig klev halvt hur bilen och beordrade mig att stanna och lägga min plastpåse, fylld med sprayfärg, på marken och kliva 10 steg bakåt. Jag gjorde så. Han gick fram och petade med foten på påsen och frågade var jag kom från, vad jag gjort och vart jag skulle. Jag kommer från Solna, jag har målat där, och nu ska jag till regementet för att sova, svarade jag. Han kikade på mig tyst ett ögonblick och sen frågade han om jag ville ha skjuts. Han släppte av mig vid vakten vilka såg en smula förvånade ut. Det ryktades dagen efter att polisen skjutsade mig när jag var ute och målade graffiti. Vaktar polisen Ruskig Ångest när han målar?
Jag var ung och gillade inte uppmärksamhet. Jag kom från Uppsala och hade använt pseudonymet Code One några år. Det funkade inte när jag började måla i Stockholm. Mina målningar blev förstörda av inhemska förmågor som det ibland blev handgemäng och problem med. De var dessutom bättre målare än vad jag var. Prestations Ångest. Denna sommar målade jag mycket med min kollega Kaos, som ju dessutom kom från Uppsala och även han intresserad av att verka mera i huvudstaden.
#FORTYFIVE/05.2015/IIX/274/111/FRESHFILE Stylefile. Documenting the worldwide graffiti scene.
Tillsammans utvecklade vi Ruskig Prestations Ångest tanken. Kaos gillade orden och dess bokstäver. Jag gillade tanken med en graffiti som var rotad i oss och i vårt sammanhang och omgivning. Med innehåll och förhållningssätt som kommunicerade med alla andra. Och verkligen inte med dryga, och duktigare, Stockholms målare. Vi fann de upplysta tunnelbanestationerna, Kaos gjorde nya Ruskig Ångest-stilar på bokstäverna varje gång vi målade, och jag byggde upp bakgrunder, innehåll och figurer. Det var en fantastisk sommar. Och processen har utvecklats och fortsätter än idag när jag skriver detta 40 år senare. (DJ Will Rock håller inte med. Han menar att han kom på Ruskig Ångest och ingen annan. Han har rätt.)
Kaos och Ruskig Ångest har genom åren kommit samman och av nostalgiska skäl gjort målerier på temat ihop. Även andra målare och konstnärer har varit med. I samverkan med Sveriges Konstföreningar gjordes vandringsutställningen RUSKIG ÅNGEST- Vem är rädd för Röd, Gul och Blå? som startade det nationella motståndet mot Nolltoleransen, en absurd fascistoid politik, som påverkade den offentliga konsten i hela Sverige väldigt negativt mellan åren 1996- 2015.
Ruskig Ångest har utvecklats och är nu mer ett begrepp och en figur som hanterar olika frågeställningar. Där grundtanken om att Vi istället för ett Jag fortfarande är centralt.
Här är fyra olika Ruskig Ångest målningar tillsammans med Kaos och andra Urbankonstnärer. Från högst upp till ned:
Ruskig Ångest, Kaos och Erse. Årsta, Stockholm 2015. Målningen finns i filmen RUSKIG ÅNGEST av Josue med musik av Embee. Och den finns i spelet Division 1, Ubisoft/Massive.
Ruskig Ångest, Kaos och Seak. Christiania, Köpenhamn, Danmark 2010. Tillägnat våra barn Love och Theo.
Ruskig Ångest, Kaos och Mark Jenkins, Malmö 2008. En trist historia. Den ambitiösa kärleksfulla graffitimålaren har gjort ett verk om Kärlek, Fred och Gemenskap när någon okänd kommer och hugger honom i ryggen med en kniv. Med sina sista krafter lyckas han teckna ett hjärta och skriva texten: ”Hip Hop Dont Stop”. Förövaren snor färgen och med en burk skriver han på den döde målarens rygg: ”You Suck!”.
Ruskig Ångest, Kaos, Alma och Inti Castro Bobba. Malmö 2010.