GOTTSUNDA HIP HOP FESTIVAL

Flyer av Dwane. Mauritzio från Italien. Wane från New York. Jacob Kimvall, Karin Ekman, Ubah Bulale, Next One(RSC) och Storm från Tyskland. Foto: Malcolm Jacobson

1992 inleds ett samarbete mellan den ideella föreningen Hip Hop Corporation i Uppsala med Folkets Park i Sverige. Det resulterade i, enligt ordförande för föreningen, Ruskig Ångest, landets första och tillika sämsta Folkparksturnering någonsin. Alla kategorier. (Samma år var Clownen Manne och The Boppers folkparkernas stora succéer och dragplåster.)

Gottsunda Hip Hop Festival. Trailer.

Föreningen fick dock ett överskott i sin budget, tack vare denna urusla turné, på inte mindre än 100 000 SEK. Eftersom solidaritet på den tiden fortfarande var ett honnörsord så delades inte överskottet bland turnéartisterna utan tanken på att satsa slantarna på en Internationell Hip Hop Festival i Gottsunda föddes. Det var dock inte helt problemfritt. Inte många ville samverka i denna tanke utan istället stod arrangörerna inför ett sanslöst motstånd från flera håll i det etablerade Uppsalianska samhället. Okunskap, rädsla för ett kulturellt maktskifte eller för att vägra ge röst åt människor man anser inte ha något vettigt att säga?

Hip Hop scenen i stort var rätt trist i Sverige överlag i början av 90-talet och rörelsen hade blivit otrendig, nördig och urvattnad. Kvar stod de som brann för Hip Hop och älskade alla uttryck som ingick, men som också kände att inspirationen, viljan och energin sinade.

Varför inte bjuda in till ett stort möte? Varför inte bjuda in dem som vi själva inspirerats av oavsett var du kommer från? Att alla träffas och inspirerar varandra i breakin, turntablism, rap och graffiti? En kulturell ung injektion?

Festivalen i Gottsunda huserade bla i gymnastikhallen där breakarna hittade sin egen favoritplats.

Föreningen fick 100% stöd av en del kulturellt seriösa och aktiva i Uppsala på den tiden. Föreningen fick också stöd och hjälp av Gottsunda Fritidsgård, Gottsunda Badet och Studiefrämjandet. Obeskrivligt grymt att Sammys Tatch-Do ställde upp ovillkorligen med säkerheten kring arrangemanget. Inga uniformerade vakter behövdes i Gottsunda. Vi kände stöd lokalt i förorten att detta var ett välkommet initiativ som togs emot med öppna armar.

Däremot, för oss unga naiva idealister, av fullkomligt obegripliga skäl, blev vi totalt sågade av Uppsalapolitiker i de lokala medier som även spreds nationellt och av den lokala polisen som tog på sig rollen tillsammans med en kriminalreporter att beskriva för allmänheten vad Hip Hop var. Lite som samhällets fiende nummer ett, utan några belägg. Vargen kommer. Polisen bestämde sig för att bevaka Festivalen med den största styrkan personal det året, i höjd med den bemanning som finns när hela staden går ut och fylle-firar Valborg. Det kan ju nämnas att Festivalen var fullkomligt drog-, alkohol-, politik-, religion- och våldsfri alla kategorier i övrigt. Med facit i hand ingrep inte den massiva polisstyrkan en enda gång. Den lokala tidningen skrev ner Festivalen fullständigt innan den ens startat och i efterhand kallade kriminaljournalisten sin egen insats som ett resultat av navelskåderi. De befarade och omotiverade farhågorna besannades aldrig. Inte på en enda punkt. Vad hände då?

Jon One från Frankrike. Afrika Bambaataa från New York och Blade från London. Foto: Malcolm Jacobson.

Hip Hop Festivalen blev en succé och en milstolpe inte bara i svensk och nordisk kulturscen utan även med europeiska mått mätt, där Tyskland tog efter stafettpinnen kring Hip Hop Festivaler med Gottsunda och Hip Hop Corporation som inspiration. Vi kan idag påstå att Festivalen i Gottsunda blev legendarisk och historisk. En breakin scen som avstannat blev ett möte där tongivande breakare möttes, dansade förstås, men som även började samverka och inspirera varandra för många år framöver. Idag är breakin en OS-gren. Graffitimåleriet hade börjat möta starkt motstånd från okunniga politiker och företrädare från håll som det sociala och det polisiära där de inte kunde den mest grundläggande skillnaden mellan måleri och klotter. Ett grovt förenklat förhållningssätt, (som tom en del graffitimålare och konstvetare manipulerats att tro på). som sedermera medförde att all form av godtyckligt användande av ordet ”graffiti” ledde till att konst/kultur i alla möjliga former förbjöds i Sverige under 15 år i alla kommuner utom Malmö och Norrköping. En skamfläck och en pinsam historia för landet som uttalat värnar om grundläggande demokratiska tankar som yttrande- och åsiktsfrihet. På Festivalen 1992 deltog bla unge graffitimålaren REAS, som tillsammans med ett par kollegor representerade USA på Biennalen i Venedig 2001. Här fann också den då 14-årige Rubin, som rymt hemifrån, plankat tåget från Göteborg, sov i en trappuppgång, meningen och mål med sitt liv och är idag landets enda Internationella graffiti/gatukonstnär boende och verksam i NY sedan många år. Det uppstod nordiska möten och långvariga samarbeten än in idag bland målare från Norge, Danmark, Sverige och Finland. Att Festivalen även bjöd på pionjärer inom rap och musiken inom denna genre känns ofattbart och det finns nog ingen som rappar i Sverige idag som inte kopplar sig mer eller mindre långsökt, till festivalen och dess betydelse för landets musikaliska utveckling. Var ni inne på Festivalen Labyrint? Gruppen vars medlemmar är födda och uppväxta här i Gottsunda och vars betydelse för förorter och unga människor överlag i runt om i landet inte kan överskattas.

Mauritzio. Showbiz and AG. Målningar av WEN och REAS från NY. Foto: Malcolm Jacobson.

Det finns så mycket historier att berätta om Festivalen 1992 och vad som skett i dess efterdyningar. Alla som har material är välkomna att skicka till Ruskig Ångest för visst borde det komma en heltäckande bok vid tillfälle? Och visst vill vi se er på plats igen, alla ni som kom hit och deltog, som artist, som aktiv besökare, som legendarisk Hip Hop pionjär och som kärleksfull medmänniska. Jag vill droppa allas namn men här kommer ett blygsamt urval: Showbiz o A.G, A-RAB and The X-men, 1Eye-Que= Young Wizdom, Blade, Blues, Swing, Buckshot, Cherno, Dj.Sleepy och The One Leo. Dj.Africa Bambaataa, Storm och Swift- Battle Squad, Emilio och Mauritzio, Quikstep, German och Broken Steps. James Prigoff och Staffan Jacobsson. Wen, Reas och Wane. Jon One, Skki och Ash. Phet, Raide, Pay 2, Core, Puppet, Deo, Pike, Code, Dwane, Ceios, Track, Erse, Doggie, Skize, Sabe, Bates, Soe, Tone, Cmp, Spin och Basalt Crew.

Programblad från Gottsunda Hip Hop Festival 1992. Track målning. Feven från Stockholm. Rubin och Nääk på väg mot Uppsala. Foto: Malcolm Jacobson.

Föreningen Hip Hop Corporation upplöstes ganska snart efter denna fantastiska succé. Medlemmarna upptäckte att Uppsala helt enkelt var för litet för ambitiösa, kreativa, kulturella, konstnärliga, modiga, nyskapande, naiva, samtida, experimentella, undersökande, pionjära och globala processer. Föreningen låg bakom den första utbildning för Urbankonst någonsin, dvs. Aerosolskolan som bedrevs mellan 1988- 1992, den första nationellt turnerande graffitiutställningen, den första Gatukonsttidningen i Sverige, kontinuerliga Hip Hop Jams, en pinsam Hip Hop Folkparksturnering och mycket, mycket mer. För att utvecklas konceptuellt behövs en kontext som passar. Uppsala var helt enkelt inte en konst och kulturstad även om det fanns en hel del aktörer där i och även om staden bebos av såväl konst som kulturellt intresserade människor.

Poster gjord av Pike. Wen livemålar. Foto: Malcolm Jacobson.
Del 2. Har du mer material från Festivalen 1992? Skicka gärna.

2016

Att många önskat att Festivalen skulle återvända till Gottsunda bekräftades genom en intressegrupp på nätet skapad av 4Mice runt 2013. Ett par ambitiösa försök gjordes för att förverkliga detta och 2015 var det väldigt nära. Men det sprack på mållinjen. Lite förenklat kan man säga att en attitydförändring skett sedan 1992 att Hip Hop nu blivit världens största kulturella och konstnärliga-ism alla kategorier. Då skedde allt arbete väldigt ideellt med få aktiva, seriösa deltagare och med görandet tillsammans, oavsett vad du har för historia/bakgrund som primära drivkraft. Då, kan man påstå, var parollen Fred, Kärlek och Gemenskap. Nu/då, 2015, så var nog alla överens om dessa idealistiska och viktiga utgångspunkter och idéer bra, men, pengar på bordet först. Ingen Hip Hop utan en rejäl budget. Och eftersom vi inte hade en budget så sprack planerna. Däremot hade Ruskig Ångest, Ellen Ferngren och Affe Ashkar ett möte samma år och bestämde sig för att vara väldigt enkla, ideella och tydliga. Nästa år gör vi en Festival. Spelar ingen roll om det varken finns pengar, program eller besökare.  Vi kör ändå.

Gottsunda Hip Hop Festivalmålning av Ruskig Ångest, Vickan och hennes syster. Seluah. Foto: Leo Ahmed, Caroline Jensen.

Snabbt hoppade bland andra Mattias Rosendahl och Treklangen, UKFAB och Kulturpunkten, Wermeland Storytelling, Abens, Gottsunda Dans o Teater, Studiefrämjandet, Konstjord mfl. på och Festivalen kom till liv igen med ett skönt gäng artister och 5 000 besökare under 2 dagar.

Alla graffitimålare i Uppsala mellan 1984- 2016. Foto: Pärra Von Andreasson.

Labyrint, Rawa, Seluah, Ken Ring, Löst Folk, Neo, Paloma, Mnsam, Muhammed Faal, Michael, Henry Bowers o DJ Lo-Kut, DJ Will Rock, DJ D-Lite, Manolo, Yekbun Alp, Elements, Pirkko, Plica Semilunaris, Vickan, Trama o Hero, Rider o Jame, Kaos, 2Easy, Selectah, Code One, Jouse, W.Rock, Waste, Versus, James, Cake, Scan, Diaz, Herb, Shock, Fuksh, Glue, Sera, Sago, Maes, Zap, Seg, Frankenstein, Rizla, Mans, Kongo, Fits, Brazil, Rick, Roots, Dekis, Bhud, Super, Hnes, Omar, Bakis, Stalker, Bags, Ludr, Beck, Mate, Zone, Lock mfl.

Unga hjältar, Neo och Paloma, Malcolm X Box och Ken Ring. GHH 2016. Foto: Leo Ahmed, Caroline Jensen.
plica semilunaris- Utställning på Kulturpunkten i samband med Gottsunda Hip Hop Festival 2016 och mycket mer.

Som konstnärlig ledare tänkte Ruskig Ångest att det skulle vara trevligt att visa upp alla graffitimålare som funnits i Uppsala under 40 års tid. Dvs. målare som varit förbjudna under 15 år att utöva sin form för kultur. Det är ju intressant för alla att se dessa personer på riktigt, då de alla varit väldigt demoniserade och marginaliserade. Ett 50-tal målare kom och representerade Uppsalas graffitimåleriska historia från 1984 till 2016. Makalöst. Ett gäng nordiska målare kom, med stöd från Nordisk Kulturfond, också för att göra en Nordisk Kub med ambitionen att processa idéen att bygga en Nordisk Samtidskonsthall i Gottsunda. Kuben blev omtyckt och fick stå kvar i ett halvt år efter Festivalen var över. Någon Nordisk Konsthall i Gottsunda har inte realiserats ännu. Men den kommer inom 70 år.

Nasty från Danmark. Close-Up Vickan. Foto: Leo Ahmed, Caroline Jensen

GOTTSUNDA HIP HOP FESTIVAL 2018

Rawa, Mickey och Harry Bones. Foto: Leo Ahmed, Pärra Von Andreasson.

Labyrint, Rawa, Maxida Märak, DJ 2 Much, Claudio, Blen, Dezy, Biggs, Calen Blake, Bless, Emmilou, Simoni Fontana, Julia Rio, Stedhead, Alan Ket, Frida Stiil Vium/Nada, Argirisser, Figu Brazlevic, Le Musa, Kcl, Sunny Sun, Rach, Jay Rilez, Cam The Downrocka, Karolina Pistolina, Eka Scratch, Cheza, Harry Bones, Mickey, Calen Blake, Penis/Manuel Gerullis, Icey, Damon Frost, Ambra Succi, Robert Wägar, Binta Blackout, Stina B-Girl SB, Yeya, Bogdan, The Hip Hop Symphony, Nothing Out Of Something, Exhibition Soffta, FG- Faded Ghost, Kollogudarna och Stockholm Beat Embassy.

Frida Nada Stiil Vium. Bogdan Bizic. En festival för precis alla. Foto: Leo Ahmed.

Den konstnärliga ambitionen detta år fick Amara Por Dios äran att gestalta tillsammans med av henne inbjudna kollegor. Visst hade någon reagerat 2016 och undrat varför det enbart var män som var inbjudna att måla graffiti på Festivalen och svaret var ju enkelt. Det har aldrig någonsin funnits någon kvinna som målat graffiti i Uppsala. Amara däremot har bott och studerat en tid i staden varför hon bjöds in. Flera spännande målare gjorde visuella kommentarer på för ändamålet staplade containrar. Amaras ambition var att bjuda in just kvinnliga kollegor men det blev i slutändan en blandning. Manuel Gerullis föreläste om MOS- Internationella Meeting Of Styles, Mickey föreläste om sitt konstnärskap, Alan Ket om graffitins bildspråks historia och det stundande Museum Of Graffiti i Wynwood, Miami. Och ett bejublat fördrag hölls av fotografen Malcolm Jacobson när han visade bilder han tog som ung på Gottsunda Internationella Hip Hop Festival 1992. Och visst höll vi workshops både före och under i samverkan med Staten och HL-store från Stockholm. Gled inte Shock förbi och la en stänkare?

LE, Alan Ket, Maxida Märak och Emmilou Foto: Caroline Jensen, Pärra Von Andreasson.

2020

Jhnyo, Anonym, Lisa Ewald, Klisterpeter, Ruskig Ångest, SyskonSKAP Street, Akay, Bomby, Amara Por Dios, RolfCarlWerner, Iron, Shora Dehnavi, Julia Gidlöw, Erik Hannerz, Geis, Pappas Pärlor, Ovita kuber, Olabo, Biggs, Mandy Rich, Mokke, Linda Pira, Imenella, Effe, Vi Unga Brejkare i Uppsala, Dance Your Business och Mario Perez Amigo.

Iron, Mokke, vi unga brejkare och Klisterpeter mfl. Foto: Leo Ahmed, Pärra Von Andreasson.

Året då Corona påverkar hela världen. Och Gottsunda Hip Hop som blir digital. Vilket medförde en smula förtunning i ambition och program och helt klart påverkade Festivalen på plats i den del av Gottsunda där den brukar utspela sig. Där var det ju tomt. Däremot dök artister upp och agerade på scener för ändamålet, framför allt inne på Gottsunda Teater men även på Kulturpunkten. Festivalens alla delar kunde mao följas i direktsändning över nätet. Helt gratis. En erfarenhet vi vill ta med oss när ordningen efter pandemin är återställd. En tänkvärd konsekvens är att gällande Festivalens konstnärliga ambition att visa Urbankonst blev bättre än tidigare och nådde dessutom ut till många fler människor än innan. Nu begränsades inte gatukonsten till att enbart visas på Festivalområdet utan spreds ett par veckor innan GHH runt om i ett stråk genom stadsdelen.

Detta år visades gatukonst oavsett teknik till skillnad från alla tidigare år då just graffitimåleriet dominerat. Gatukonst som det skall vara mao. Ute på gatan för alla att otippat och oförhappandes stöta på. En helt vanlig tisdag och utan att ha sökt upp och betalat för konsten. Att lokala tidningen i Uppsala inte imponerade 1992 är glömt. Uppsala Nya Tidning gjorde detta år en hel special bilaga på 38 000 ex. om Digitala Gottsunda Hip Hop. Fint. Och viktigt. Så tack vare den riktiga gatukonsten, bilagan och den digitala tekniken blev Festivalen till antal deltagare eller nådd publik större än någonsin. 150 000 besök/visningar? Men visst var det ett anti-klimax på plats för oss arrangörer och artister. Vi vill ju möta alla! Irl.

Mandy Rich, anonym gatukonst och Pappas Pärlor. Foto: Leo Ahmed, Pärra Von Andreasson.

En video som denna visar styrkan, ambitionen och kvalitén med Gottsunda Hip Hop Festival:

2022

Varför är det en målning av Laleh på den officiella Gottsunda Hip Hop postern?

För att Laleh är bäst. Det går inte att förringa värdet av hennes gärning som artist och konstnär. Ruskig Ångest förstod känslan av smärta, saknad och sorg iom hennes sång Some Die Young, även om han själv aldrig upplevt den tragiska erfarenheten i sitt liv. Hur hon som artist deltog i sorgearbetet med våra medmänniskor i Norge, efter den högerextrema Utöya-massakern är förebildligt och mycket stort i alla kulturella avseenden.

Gottsunda Hip Hop Festival målning gjord i Gatukonstoret i Malmö. Foto: Pärra Von Andreasson.

Instagram: gottsundahiphop

FB: Gottsunda HipHop