
Har du någonsin varit utsatt för en oförrätt?

Hur ser Amnesti ut?
En personlig uppgörelse.
Hur länge är det vettigt att reagera starkt, negativt och tom hatiskt över en oförrätt man varit med om?

Ruskig Ångest har precis som alla andra människor varit med om möjligen negativa upplevelser i sitt liv.

När är det relevant för en person att känslomässigt släppa och ge amnesti åt en upplevd negation som tex att:
– 3 unga kvinnor nyttjade honom sexuellt när han var i 6-års åldern.
– En 30-årig man misshandlade honom som 9-åring.
– Mellan 11 och 15 år och fortfarande barn oräkneliga gånger bli utsatt för äldre könsmogna tjejer och kvinnor på olika sexuella sätt.

– En 35-årig biff till lärare slog honom medvetslös framför sin dåvarande flickvän som 14-åring.
– Alla 100-tals oförrätter i from av våld, vapenhot, stölder, kränkningar, ryktesspridningar mm han och många unga män mellan 14- 25 år utsätts för regelbundet och kontinuerligt och som återkommer som ekon ända upp till pensionsålder.

– Bla som 17- och 28-åring tvingades godkänna aborter han aldrig önskat.
– Inte få utföra sin form för konst under 15 år i så gott som hela Sverige inklusive Göteborg, Stockholm och Uppsala.
– Som 42-åring få sina barn kidnappade.
– Som 46-åring bli drogad och rånad.

Ponera att det inte uppstår någon rättvisa i något av dessa exempel. Ingen ber heller, eller får förlåtelse. Hur länge är det vettigt att bära en dålig känsla inom sig som aldrig kan få upprättelse från en motpart? Räcker det med 1H, 21 dagar, 8 månader eller en livstid?
Ruskig Ångest vill betona att de exempel av oförrätter, som nämns i denna text, inte är vad det handlar om eller skall fokuseras på. Det är tanken, att ge en känsla av oförrätt, amnesti, inom sig själv, och sedan gå vidare i livet, som denna måleriprocess har som målsättning.
Malmö 2017
