RUSKIG ÅNGEST skapades i sin första version 1984.
Figuren blev rätt lik sin skapare på många sätt.
Ruskig Ångests i sin första version 1984. (Till Chabo!) Väggmålning till Kuriaki och Doze, RSC, i Halmstad 2021.
Ungefär samma ålder, bakgrund, livsbetingelse och attityd.
Det är inget unikt med detta utan utgångspunkten för Ruskig Ångest är ett skivomslag skapat av graffitikonstnären Doze och hans omslag till Rock Steady Crews album, Hey You! Att kopiera en av de karaktärerna blev startpunkten för många graffitikonstnärer oberoende av varandra, jorden runt, från den generationen. Tillika startpunkten för den internationella spridning Hip Hop kulturen haft sedan dess.
Ruskig Ångest och Big Bank Hank i Gatukonstoret, Sofielund, Malmö 2015. En målning som bla använts till Gottsunda Hip Hop Festival 2016- 2022.
Förutom att sampla eller fattigt kopiera ett unikt bildspråk så vurmade de flesta för den Hip Hop kultur, i form av dans, musik, filosofi och bildkonst som barn/ungdomar utvecklat i starkt eftersatta områden i NY under 1970-talet i skuggan av eldhärjade bostadsområden och krigets Vietnam. (Bok. Street Play av Martha Cooper.)
Centrala Uppsala, Forumkvarteret 1987 och Ruskig Ångest, D-Lite och Serw firar att staden fyller 700 år.
Viljan med Ruskig Ångest figuren var utan tvekan en vilja att kopiera originalet och visst syns det. Men till skillnad från Dozes energiska, tuffa och självsäkra figur så var kopian lite osäkrare, lite naivare och rätt mycket mer, hm, folkhemssvensk.
S:t Eriksplan i Stockholm 1988. Ruskig Ångest och Kaos fokuserar sin svenska variant av graffiti till tunnelbanans innerstationen. En målning som denna, med reklamen övermålad, fick finnas kvar för allmän beskådan mellan 1 vecka till 3 månader trots att den var obeställd.
Ruskig Ångest utvecklades rejält under åren 1987- 1992 tillsammans med graffitimålaren Kaos som stilsäkert med utgångspunkt i de sköna bokstäverna tillförde variation, energi och ambition i samklang med den internationella utvecklingen av graffitins stil, men där det originella och unika tillägget må tillskrivas själva samarbetet mellan graffitimålare och konstnärer. Att göra gemensamma målerier och verk tillsammans. Ruskig Ångest blev ett samarbetsprojekt. Resultatet av detta, såväl utvecklade- och långa samarbete, visades bla under utställningsturneringen ”Vem är rädd för Röd, Gul och Blå?”, i stora delar av Sverige åren 2000- 2004, och syftade till att möjliggöra samarbetsmålerier för 10 000-tals deltagare genom att föreslå öppna måleriytor i varje stad i Sverige något som på den tiden endast fanns i Malmö och Norrköping. I resten av landet var Ruskig Ångest måleri förbjudet i kommun, landsting(regioner) och stat.
Ruskig Ångest, Kaos och Erse. Årsta i Stockholm 2013. Detalj. (Foto: Caroline Jensen.) Originalet i sin helhet är ca. 3X20 meter. Stockholm var vid denna tidpunkt en politiskt Noll-tolerant stad och målningar som denna var helt förbjudna att uppföras.
Ruskig Ångest, Kaos och Erse. Årsta i Stockholm 2013. Detalj. (Foto: Caroline Jensen.) Originalet i sin helhet är ca. 3X20 meter. Stockholm var vid denna tidpunkt en politiskt Noll-tolerant stad och målningar som denna var helt förbjudna att uppföras.
Årsta målningen i digital version i spelet Division 1 utvecklat av Ubisoft Massive. Tools Of War, Grassroot Hip Hop.
Ruskig Ångest samarbetsstil blev även uppmärksammat i ett stort reportage i tyska tidningen Style File nr. 45, Freshfile 2015.
HERE I AM vs HERE WE ARE. Ruskig Ångest har en ambition formulerad i Tyska Stylefile, Freshfile Nummer 45, 2015.
Genom åren har många graffitimålare/gatukonstnärer/konstnärer deltagit i olika Ruskig Ångest målningar, projekt och utställningar. Erse, Seak, Mark Jenkins, Inti Castro Bobba, mfl.
Ruskig Ångest, Inti Castro Bobba, J.Lindkvist och Kaos i Frihamnen i Malmö 2008. Detalj. Originalmålningen i sin helhet är ca. 4X60meter.
En rätt tragisk, sliten, desillusionerad version av Ruskig Ångest dök upp runt 2010. Först i en rätt manlig tappning men lite senare även som en lika sorglig kvinnlig karaktär. Obeställda och oönskade figurer i ödehus, efterlämnade industrilokaler, på betongfundament, på stadsmissionen och i rätt många olika städer, länder ute i det offentliga på husväggar och även på bilar.
FREDAG 19 november 2010
UNT- Uppsala Nya Tidning
SUR GUBBE. Verk av Ruskig Ångest vid ingången till Konsthuset på Vretgränd i Uppsala.
När ska makten delas lika?
Ett sextiltal dysterkvistar ger en uppsluppen helhet. Sebastian Johans ser graffitilegenden Ruskig Ångest utmana en bristande jämlikhet.
NÄR GRAFFITIN lämnade New Yorks gator och spred sig över världen för lite mer än två decennier sedan tog det inte länge innan Uppsala fick ett antal utövare. Bland dem fanns bland andra Ruskig Ångest- som ofta lyfts fram som viktiga pionjärer när gatukonstens svenska historia berättas. Ruskig Ångest och några till utmärkte sig inte minst genom sina svenskspråkiga signaturer, och tog därmed ett kliv mot en mindre amerikanskt influerad och mer självständig scen.
När Ruskig Ångest nu återkommer till sin gamla hemstad handlar det dock inte om graffiti i sak, även om gatukonst fortfarande är en genre han huvudsakligen verkar inom. Men utställningen Inidikatorn Jämlikhetsmakten, som visas på Konsthuset, handlar inte om gatukonstens eviga fråga- att samhället har stora problem med att acceptera ideella utsmyckningsinsatser medan kommersiella aktörers bilder och budskap glatt accepteras- utom om något helt annat. Nämligen om Jämlikhet.
I EN LÅNG RAD FOTOGRAFIER får betraktaren möte en moloken gestalt som är målad på en rad platser, i huvudsak rivningskåkar och andra ytor där konstnären med alla inblandades goda minne har fäst sitt ordlösa budskap. Gubben, eller gubbarna, kan anta olika form och ha olika färger, men alla gestalter binds samman av två sorgsna ögon och lika många slokande mungipor. I en programförklaring beskriver Ruskig Ångest sitt projekt och konstaterar att vårt samhälle knappast är ens i närheten av jämställt. Männen sitter på den monetära makten och kvinnorna, menar Ruskig Ångest, på intimsfärens uppfostransmakt. Den dagen all makt i samhället delas lika kommer den sprayade gubbens mungipor att peka uppåt. Förhoppningsvis är Ruskig Ångest fortfarande aktiv när miraklet sker.
VID SIDAN AV SIN politiska- sympatiska men textberoende- dimension är utställningen en snyggt upphängd inblick i en liten men konsekvent del av Ruskig Ångest konstnärskap. Och här finns det kanske ändå en skärva av de diskussioner som så ofta uppkommer när det handlar om konst som söker sig till det offentliga utan att nödvändigtvis vänta på en formell inbjudan. De miljöer Ruskig Ångest har bemålat är perifera och sällan betraktade, det vill säga detsamma som också illegal gatukonst i första hand disponerar. Gatukonst handlar ofta om rätten till det offentliga rummet, men också om att verkligen se en helhet som rymmer åtskilliga vrår- med eventuella invånare- som vi tenderar att glömma bort. Två installationer, ett par jeansklädda, till synes utslagna, ben som sticker fram under ett skynke och en bortvänd stående gestalt i sliten läderjacka och huvtröja i ett hörn, förstärker intrycket av att peka på det som annars lockar människor att vända bort blicken.
/Sebastian Johans
Ruskig Ångest. Limhamn, Malmö 2009. Ovan stillbild ur TV-serien BRON som bland annat är såld till 160 olika länder.
Med viss irritation konstaterade Ruskig Ångest skapare att figuren även i detta fall i rätt mycket liknar en verklighet. Det gör dock inget. Vad är riktigt och verkligt idag när objektivitet och saklighet är förpassat till historiens källarvåning? Fokus sätts på den svage individen något Ruskig Ångest anser vara en återvändsgränd.
Det spelar med andra ord ingen roll, om Ruskig Ångest konst, i alla former, måleri, skulptur, installation, foto, text och teckning är verklighet, fiktion, sanning eller ren lögn.
Det viktigaste är att det är konst, kommunikation och en historia.
Svensk Folkhems Hip Hop.