Bakgrunden till denna utställning är en rad målerier som visades på Jernhallens Konsthall i Göteborg 2017. Den utställningen fick namnet XXY och målningarna var samarbeten gjorda av mig, Caspar Petéus och Anna Bergman. Efter XXY delade vi upp verken mellan oss. Vad den utställningen handlade om formulerar jag i texten Måleriets manifest.
Under coronatiden har jag fortsatt att måla på dessa målningar. Jag har lagt till och förändrat en hel del, men visst finns andan och vissa måleriska spår kvar av vårat intensiva och måleriskt lyckade samarbete.
När vi, och även jag själv, arbetat på dessa målningar, sker mycket intuitivt. Det är en ganska långsam process så det finns tid för reflektion och eftertanke.
En annan person jag samverkat med under många år är Lars Hjertstedt. Vi är båda från Uppsala och när vi var inbjudna att samarbetsmåla på UA Reggae Festival 2018, stötte vi på gamla bekanta från vår barndom och våra ungdomsår. Vissa hade jag inte sett på 30 år. Vi skrattade åt att det var trevligt att se alla trots att några gamla bekanta, då det begav sig, inte varit speciellt charmiga eller trevliga typer. Kanske det var den fina sommarkvällen eller musiken, men där och då fanns inte utrymme för någon bitterhet, ilska eller negation över något som skett för många år sedan.
När jag nu målat så har jag funderat över just det. När släpper man negativa känslor? Hur lång tid skall det behöva ta? Har du någonsin varit utsatt för en oförrätt? Blir du arg när du tänker på den idag? Eller skrattar du?
Hur ser Amnesti ut? Det är en personlig uppgörelse och inte detsamma som förlåtelse. Det kanske inte finns någon som vill be om ursäkt eller ge förlåtelse. Amnesti är att släppa helt och gå vidare.
Hur länge är det vettigt att reagera starkt, negativt och tom hatiskt över en oförrätt man varit med om? Räcker det med 1H, 21 dagar, 8 månader eller en livstid?
Ett annat spår, som hänger ihop med detta, är ju när en oförrätt upplevs subjektivt. Troligen har den andra parten inte samma uppfattning om vad som skett. Idag kan du sprida information och rykten väldigt snabbt. Det är lätt och effektivt att smutskasta någon och det ger effekt. Sanning, objektivitet och saklighet är otrendiga ord. Visst finns det krafter som lyfter vikten av relevanta källor samt källkritik i övrigt, men uttryck som, ingen rök utan eld, sitter starkt i folksjälen.
Fritt måleri och fria tankar.
När jag tar ett steg tillbaka och betraktar mina målerier utan att vardagsfilosofiera så ser jag något annat.
I konsthistorien finns det två huvudspår. Under hela vår nedtecknande och dokumenterande historia har vi ägnat oss åt att gestalta Kroppen och Landskapet. Riktigt bra konst knyter an dessa spår till vår samtid. Vad är vårt förhållande till vår samtid just nu? I vissa delar av mina målningar finns känslan av kroppen i ett landskap. Inte helt enkelt att beskriva men det kanske inte är så lätt att göra det med tanke på de radikala förändringar som sker i vår samtid just nu. Känner mig en smula nostalgisk.
