Ruskig Ångest | Konstnär | Allting är en fördel&nbsRuskig Ångest | Konstnär | Allting är en fördel | Ruskig Ångest | Konstnär | Allting är en fördel | Ruskig Ångest | Konstnär | Allting är en fördel

Till Lars

En gång kom Lars till min ateljé Gatukonstoret.

Polisen var där innan och rekade. 3 säpo behövs vid detta besök konstaterade dem.

En på gatan, en i betongatriumet och en i min ateljé. Jag frågade han som stod i min atlejé om han ville sitta och snacka, fika med mig och Lars i soffan? Det passade inte. (Det verkar vara trist att vara livvakt.)

Lars och jag pratade om rädsla. ”Min konst och mitt verk är inte väsentligt. Deras intention är att göra alla rädda.”

Vi bytte konst. Han ville ha en målning av sitt öga som han skulle ge vidare till sin kärlek. En vill-se-dig målning. I utbyte fick jag en Mohammed Rondell Hund målning.

Vi träffades ganska många gånger. Tror jag kontaktade honom redan på 90-talet för att intervjua honom för Kilroy Magazine. Redan då frågade jag honom om hans arbete var politiska vilket han hävdade att de inte var. Jag parallell arbetade med honom under ett par år genom Sveriges Konstföreningars Offensiva Strategier under början av 2000-talet. Ett par gånger hörde jag honom föreläsa. Han var inte bara en riktigt bra konstnär, han var även smart, kunnig och underhållande. Pillemarisk och med glimten i ögat. Han hade inga problem med att provocera, tvärtom, och han svarade alltid lugnt och vänligt på upprördheten. En snäll person. Det var för mig hedrande att få ställa ut med honom och Monica Gora på Kalmar Konstmuseums sommarutställning 20XX.

Jag är stolt över att Sverige ställde upp med ovillkorat skydd för Lars Vilks efter att han blivit dödsdömd av extremister och våldsverkare.

Jag är inte lika imponerad av konstnärskollektivet och konstscenens engagemang för Sveriges viktigaste konstnär. Var är de som ovillkorligt ställde upp på Lars, hans konst och hans kamp för yttrandefrihet? Han påvisade tydligt att den inte är självklar och han visade att vi som grupp och folk kan skrämmas till tystnad och dansa efter extremister och våldsverkares pipa.

Hur kan Lars Vilks dö tillsammans med två poliser på en landsväg? Olycka?

Det lokala museet i Kullaberg gör en retrospektiv utställning med Lars. Målningen han blev stämplad för finns inte med. De är rädda. Alla är rädda. Tänk om jag också dör? Eller blir hotad? Ingen känner sig säker i vårt land längre.

Vet du hur målningen ser ut? Tror inte så många vet det. DN har publicerat den flera gånger. Ingen reagerar. Precis som Lars sa till mig. Det handlar varken om mig eller min målning. Det handlar om att göra oss rädda att säga vad vi tycker och tänker. Att lyda.

Därav är han den viktigaste konstnär vi haft under detta århundrande.

Det sista ordet är inte sagt Lars.

Allt är en fördel, hade Lars som sitt ordspråk.

Sedan den dag jag dog har jag använt samma.

Det demokratiskt grundläggande fria ordet.

Facebook
LinkedIn
Twitter

Till Lars

En gång kom Lars till min ateljé Gatukonstoret. Polisen var där innan och rekade. 3 säpo behövs vid detta besök konstaterade dem. En på gatan, en i betongatriumet och en i min ateljé. Jag frågade han som stod i min atlejé om

Fortsätt läsa »